2025-04-29
När 1920-talet gick mot sitt slut förändrades Åbergska gårdens silhuett mot Uppsalas himmel. De tidigare till stor del oinredda vindarna förvandlades till bostadslägenheter och med det uppstod ett nytt behov: ljus och utsikt. Lösningen blev att bygga takkupor. Berättelsen om dessa takkupor är dock mer än en byggteknisk detalj. Den speglar ett skifte i både samhälle och stad.
Uppsala i förändring
Under 1920-talet befann sig Uppsala i ett slags mellanskede – en stad där historiska strukturer fortfarande dominerade, men där det moderna stadslivet snabbt började ta form. Universitetets expansion, den ökande inflyttningen och ett spirande industriliv förändrade staden i grunden. Mellan 1910 och 1930 ökade stadens befolkning med över 50 procent, vilket satte press på både stadsplanering och bostadsbyggande.
På riksnivå var 1920-talet en ekonomiskt ojämn period präglad av efterdyningarna från första världskriget, deflationspolitik och arbetslöshet. Men mitt i detta fanns också reformvilja: nya idéer om funktionell arkitektur, bostadshygien och förbättrade levnadsvillkor för arbetarklassen. Flera statliga utredningar lyfte fram behovet av bättre utnyttjande av befintliga fastigheter, exempelvis genom att inreda vindar. Att bygga om vinden till bostäder med takkupor blev ett konkret uttryck för denna strävan. Det var en lösning som krävde relativt små ingrepp i konstruktionen men skapade betydligt bättre livskvalitet för de boende. Samma idéer återkommer i samtida bygglovshandlingar för flera fastigheter i centrala Uppsala.
Från ritning till verklighet
Äldre ritningar och fotografier visar Åbergska gården som den såg ut före ombyggnationen – med släta takfall och begränsat ljusinsläpp. Ritningsmaterialet avslöjar dock att fyravåningshuset redan från början hade två takkupor mot gården: en större och en mindre. Dessa var tillräckligt stora för att fungera som ljusinsläpp till delar av vinden som redan då till viss del nyttjades som enklare bostadsutrymmen. Den större takkupan är kvar än idag medan den mindre takkupan i fyravåningshuset togs bort 1989 i samband med att ett hisschakt byggdes till fastigheten – en förändring som illustrerar hur byggnaden har anpassats över tid för att möta nya behov, från ljusinsläpp till tillgänglighet.
Även en del av femvåningshusets vind var inredd som bostadsyta från tiden då huset uppfördes. Av originalritningarna framgår att huset hade två frontespiser, en mot gården och en mot gränden. Alltså var vinden redan från början delvis planerad som bostadsutrymme och användes inte enbart som förråd eller råvind. Frontespiserna är idag bevarade i sitt ursprungliga skick och utgör än idag karakteristiska inslag i arkitekturen.
År 1928 förvärvades fastigheten av Byggnadsfirman Anders Diös som vid den tiden expanderade sin verksamhet i Uppsala. Direkt påbörjades en omfattande modernisering och renovering av både fyravåningshuset och femvåningshuset, med målet att skapa moderna hyresbostäder. Det var i samband med denna renovering som vindsvåningarna i båda husen byggdes om till fullvärdiga lägenheter, vilket inkluderade tillbyggnad av ett antal nya takkupor för att ge ljus och rymd åt de nya bostadsytorna. Denna satsning speglar tidens bostadspolitiska ambitioner att skapa ljusa och funktionella hem inom den befintliga stadskärnans ramar. Sådana förändringar är alltså inte unika för denna fastighet – i flera kvarter från samma tid ser vi hur bostadsbristen och samtidens arkitektoniska idéer ledde till att vindsvåningar togs i bruk.
För de boende erbjöd de nya takkuporna inte bara dagsljus, utan också utsikt över en stad i förändring. Att titta på takkuporna i dag är att se ett avtryck av 1920-talets Uppsala – en stad i rörelse, där gamla strukturer anpassades till nya behov. Ett arkitektoniskt litet steg, men ett socialt och ekonomiskt betydelsefullt kliv mot en ny tid.
Källor:
- Franzén, A., & Ejdesjö, K. (2017). Uppsalas industribyggnader från 1700-talet till 1970. Uppsala Industriminnesförening.
- Landsarkivet i Uppsala – Kartor och ritningar.
- Upplandsmuseet. (2008). Bebyggelse inom kvarteret Seminariet – kulturhistorisk utredning (Rapport 2008:03).
- Uppsala kommun. (n.d.-a). Planbeskrivning för del av kvarteret Visbur.
- Uppsala kommun. (n.d.-b). Samrådsredogörelse för Luthagen 9:11.
- Uppsala kommun. (n.d.-c). Stadsarkivet – Kartor och ritningar.
- Uppsala Industriminnesförening. (n.d.). Folkhemmets byggmästare – Anders Diös och hans byggnadsfirma.
- Uppsala universitetsbibliotek – Fotografier.
