2025-10-20
När skulpturen Befrielse av Olof Hellström invigdes den 2 april 1978 på Martin Luther Kings plan i Uppsala hade den redan en lång och omdiskuterad förhistoria. Det som i dag framstår som en självklar del av stadsrummet växte fram genom envishet, övertygelse och en process där platsens framtid länge var oklar.
Kampen om platsen
Martin Luther Kings plan fick sitt namn i samband med världskyrkomötet i Uppsala 1968, samma år som den amerikanske medborgarrättsledaren mördades. Beslutet väckte viss kontrovers då flera menade att man frångick principen att uppkalla gator och platser efter avlidna svenskar. Syftet var dock att hedra Kings gärning för icke-våld och mänsklig värdighet. Platsen i fråga var vid den tiden en anspråkslös yta som många beskrev som en bakgård till universitetet snarare än en offentlig plats. Den otydliga karaktären gjorde att Byggnadsstyrelsen, som ansvarade för universitetets mark, planerade att anlägga en parkeringsplats här.
Det var då parkförvaltningen väckte tanken på ett konstverk som kunde höja platsens värde och ge den en symbolisk tyngd. Uppdraget gick till Uppsalakonstnären Olof Hellström (1923-2017).
Visionen
Hellström började skissa med Martin Luther Kings gärning i tankarna. Han berättade senare hur idén delvis växte ur en upplevelse i Paris på 1950-talet, då han passerade ett stängsel i form av utsnidade lansar. Mellan dessa slingrade sig växter, med kraft nog att böja metallen. Den bilden blev för honom en symbol för människans frigörelse, en tanke han många år senare förde samman med den kraft som King stod för, modet att trotsa förtryck utan våld.
När han började forma Befrielse gav han minnesbilden från Paris en ny gestalt. I sina anteckningar skrev Hellström: ”Skulpturens grundtema är människans frigörelse. De två händerna bryter upp ett galler: en symbol för befrielse.”
Kampen för skulpturen
Projektet blev föremål för diskussioner i flera kommunala nämnder. Vissa tyckte att platsen var för obetydlig för ett minnesmärke, andra att man borde utlysa en tävling i stället för att direkt beställa verket. Några föreslog att skulpturen i stället skulle placeras vid Kyrkogårdsgatan där S:t Olofsgatan går upp. Hellström höll dock fast vid att Befrielse var skapad just för Martin Luther Kings plan, och att placeringen var en del av helheten.
Kommunstyrelsen tog slutligen ställning våren 1974. En enig styrelse tillstyrkte beställningen och beslutade att verket skulle uppföras till en kostnad av 61 200 kronor. Beslutet markerade slutet på en längre diskussion om platsens framtid, och gav samtidigt klartecken till Olof Hellströms förslag, som han arbetat med sedan året innan. Under de följande åren arbetade Hellström vidare i sin ateljé. Modellen i gips växte fram och skickades sommaren 1977 till Skåne för gjutning i brons.
Befrielsens mening
När Befrielse restes våren därpå placerades den direkt i marken, utan sockel, i enlighet med Hellströms önskan att skulpturen skulle ha förankring i jorden och möta betraktaren på samma nivå. Två händer bryter upp metallstänger som pressas isär till en öppning – en kamp mellan mjukt och hårt, kropp mot järn, liv mot struktur.
Hellström beskrev själv att åskådaren kunde uppfatta en viss korssymbolik. Korsstammen var dock kluven för att markera hur Martin Luther King, som präst, gav kristendomen en ny tolkning där korset inte bara symboliserade lidande utan också social förändring. Konstnären ville dock inte tvinga på någon denna tolkning. Verket skulle tala fritt till betraktaren.
Foto: M. Asgari, oktober 2025.
Rum för eftertanke
Platsen bakom universitetshuset fick genom skulpturen en ny karaktär. De höga lindarna runt omkring bildar väggar och valv som i ett öppet kyrkorum, där Befrielse står i korsmitten, som ett kors, men också som en symbol för mänsklig längtan efter frihet. Intill verket står en enkel bänk som konstnären själv lät placera där, som en lågmäld inbjudan att stanna upp och betrakta.
Martin Luther Kings plan är oftast stilla och obemärkt. Men när något inträffar som väcker engagemang och vilja att uttrycka medkänsla eller ställningstagande, får Befrielse ofta fungera som en spontan minnesplats för skeenden långt bortom Uppsala.
Skulpturen har med tiden blivit ett av stadens mest kända och laddade konstverk. Dess kraft ligger i samspelet mellan plats och konstverk, mellan den fysiska ramen och den vision Hellström ville gestalta. Genom denna förening får Befrielse sin bestående mening – ett verk som förbinder stadens rum med människans inre.
Olof Hellströms egna ord om konstverket (1974):
“Skulpturens grundtema är människans frigörelse. De två händerna bryter upp ett galler: en symbol för befrielse. Det står åskådaren fritt att uppfatta en viss korssymbolik i skulpturen. Antydan i den riktningen vill markera att King var präst, och att inspirationskällan till hans insats i rasfrågan var medvetet och direkt kristen.
Om man uppfattar skulpturen som en förtäckt korssymbol, bör man uppmärksamma att korsstammen är kluven. Tanken är att King gjorde en nytolkning av kristendomen, så att korset kommit att symbolisera förvandling av sociala strukturer. En sådan inriktning av det kristna budskapet är en nödvändig utmaning mot kristendomen.
Förlängningen av det sistnämnda temat är att det sociala engagemang som King stod för, genom världskyrkomötet i Uppsala 1968 blev en tyngdpunkt i kyrkans förkunnelse i dag. Men grundtemat är helt enkelt befrielse. Åskådaren kan uppfatta den begränsade friheten som vilken som helst struktur eller bindning som han finner hindrande för sig själv, samhället eller mänskligheten.”
Källor:
- Uppsala Nya Tidning, 25 februari 1974, 7 maj 1974, 9 juni 1977, 1 april 1978, 29 februari 2024.
- Hessner, Lisen (2012). Staden genom konsten, Uppsala Kulturnämnd.
